Hur orkar våren? Frågan har jag ställt mig sedan jag kunde gå. Jag menar trots att vi människor inte gör annat än klagar på vädret under den mörka årstiden, högljutt och med benägen hjälp av kraftuttryck och egenhändigt komponerade haranger. Trots alla anklagelser orkar våren kämpa sig fram och visa upp sina vackraste uttryck. Knoppar brister, lövverk lovar grönska, marken jorddoftar och flugor börjar röra på döda ben i fönstersmygen. Jag tänker att årstiderna är släkt med varandra och att det väl vore underligt om inte vintern hade skvallrat för våren om människans ständiga klagan. Ändå straffas vi inte utan tycks vara berättigade till ännu en vår på parkbänkar och terrasser, uteserveringar och klippor.
Att fåglarna orkar börja om är inte lika konstigt. Fåglar har större status, vi matar dem ju hela vintern med feta frön och talgbollar. Vi fjäskar ordentligt för att få den rätta julkortsbilden utanför fönstret. Ja, kanske inte för duvor och skator, men småfåglar avgudar vi. Inga klagomål här.
Talgoxeparet har hittat fjolårsholken. Hannen sitter på närmsta gren och sjunger för full hals trots att han egentligen inte behöver imponera på honan eftersom de redan är ett par i full färd med att planera det nya sprittande livet. Honan försvann just ner i det svarta hålet och håller kanske som bäst på att dammsuga därnere i mörkret, bädda mjukt för de små som ska komma. Livet återvänder sakta men säkert. Värmen letar sig ända in till våra hjärtan. Det gamla ska ut och det nya in. Våren är det egentliga nyåret. Det är nu vi ska rensa i röran, se till att det blir lite enklare att leva, inte bekymra oss så mycket. Lite sydländsk espri.
välja
Vi bläddrar med större frenesi i dagstidningarnas bostadsbilagor. Kanske slå till på ett romantiskt litet sommarhus, eller varför inte göra slag i saken och flytta till den sedan länge omdiskuterade enplansvillan en bit ut på landet med bekväm närhet till storstadens brus? Eller förresten välja att bara sitta kvar i solstolen och låta andetagen följa slöjmolnens gång över det blå valvet medan vi långsamt läppjar på något gott att dricka. Koncentrera allt vi har på den ljuva sommartid som förhoppningsvis kommer.
Människa – se undret – njut – DET ÄR VÅR!
FJÄRIL FÖRLAG 