MIDORI, japanska bilder

5 Feb

wp-image-404713414jpg.jpegPassa på att köpa MIDORI hos följande bokhandlare/förlag:

Värmdö Bokhandel

Saltsjöbadens Bokhandel

NK Bokhandel

St Pauls Bokhandel Mariatorget

Hedengrens Bokhandel, Stureplan

Fjäril förlag, fjaril.forlag@gmail.com

Fri Press, http://www.fripress.se

MIDORI, japanska bilder

7 Jan

Continue reading

Image 7 Jan

Andra dagen…

2 Feb

I tidig morgon

finner en blommande kvist

på mitt frukostbord

Kamakura, kuststaden som numera varje helg tar emot stressade Tokyobor för rekreation längs den svalkande havsbukten. Här släntrar de en och en och två och två med uppkavlade vita byxben och med hattarna på som skydd för den brännande solen. Här rör fiskebåtarna upp de stilla havsvågorna där de kommer ångande mot land med sin sprattlande last. Kamakura, staden som var huvudstad från år 1185 till 1333 innan Edo-perioden tog sin början med Tokyo som huvudstad. Nitton shintotempel och sextiofem buddhisttempel. Bland dessa två av Japans äldsta zenkloster ligger utspridda i varsin del av staden, som är omgiven av berg, hav och vandringsleder. “Författare, konstnärer och hantverkare har så länge man minns samlats här för maximal inspiration och njutning”, läser jag i guideboken, en bok som jag för övrigt försöker undvika för att släppa in egna ord och känslor i det jag registrerar. Jag vill leva mitt eget liv utan inblandning av faktaröster.

Från tvåvåningshuset, som rymmer åtta familjer har jag tre minuter till Stilla havets stormiga vågor vid Zaimokuza Beach. På den smala barrkantade stigen ner mot havet för jag en känsla av att befinna mig i sydfranska Provence bland min ungdoms doftande pinjer. Doften av barrträd ligger tung i skuggan mellan husen. jag passerar enorma hus med japanska mått mätt. Boningshus inspirerade av arkitekter från USA och Europa i en blandning som överraskar och får mig att tänka på bakelser. Fasaderna skiftar liksom stilarna. New England, Småland, Upstate New York och så mitt i allt en tempelliknande boning byggd för mycket längesedan. Nu efter sekler av saltmättade vindar är fasaden grå, det lilla som syns mellan det slingrande gröna. Rundsvarvad trädkronor likt en grön yllekalott kröner heligheten. Porlande vatten kvittrar ut sitt budskap mellan trädgårdens bambustammar. Inget spår av någon människa – bara en rödspräcklig vildkatt, som vässar sina redan vassa klor mot en trädstam.

Det är en stilla morgon i landet jag längtat. Ett område ned vidd och rymd, med koboltblå taktegel och dignande träd. Innan ögat hunnit ta in bilden läggs ett apelsinträd till mitt redan överdekorerade intryck. Som små solnedgångar lyser de orangefärgade bollarna mot en kornblå himmel, som möter havet i en vitaminmättad kyss! /Utdrag ur MIDORI/JAPAN 2013 KAMAKURA 159

Fjärde månadens första dag

27 Jan

Innanför det kort draperiet med brunt vågmönster döljer sig ett lågt placerat handfat. Om jag ställer mig på knä kan jag se mitt ansikte i spegeln. Toalettstolen är het och behaglig musik, ett mellanting av Bach och Stravinsky, väller ut och ur den ovanliga tingesten. Vad är det som händer? Mitt första toalettbesök i Japan är en konsert! Badrummet visar sig vara uppdelat, en tvagningsdel och ett halvt steg upp det kompakta badkaret. Jag, en nordisk kvinnokoloss i detta låga, sparsmakade. Sovrum och vardagsrum tronar en nivå högre än allrummet. Ett halvt trappsteg upp och jag befinner mig på helig mark. Dessa rum beträds inte ens med tofflor, som lämnas prydligt uppställda utanför skjutdörren.

“Fuji-sviten” står till mitt förfogande. Värdinnan, Yoko, skrattar åt min benämning. Visst ska jag få se Mount Fuji, Fuji san, men inte än. Först ska jag få njuta en kopp gyokoro, grönt té från Kyoto. Det allra finaste för den långväga gästen.

(utdrag ur MIDORI, japanska bilder)IMG_4137

Fortsättning följer…

M Train, om ljus och mörker

13 Dec

003KORNHAMNSTORG bakom frostbiten ruta. En bit in i december med god vän och i glaset Syrah-druvans röda blänk. Vi talade om avstånd och närhet. Sedan smög ämnet vidare och landade i det förbjudna, det vill säga det tillstånd som infinner sig efter x antal år på jorden. Varför detta mörka ämne? Jo, därför att jag med entusiasm berättade om boken med stort B. Jag har skam till sägandes sällan sänt en tanke till PATTI SMITH, i varje fall inte i samband med litteratur. Musikvärlden placerar henne givetvis på blänkande piedestal. 2011 fick hon Polar Music Price och på meritlistan står bland annat tolv album prisade av Rolling Stones som ett av de hundra mest betydelsefulla albumen genom tiderna. Grattis till “Horses.”

Jag läser alltså M Train. Henning Mankell skrev i förordet: Det här är en lysande bok där Patti Smith lyckas med det som kanske är det allra svåraste för en författare – att kombinera olika sätt att förmedla tankar, utan att det uppstår oavsiktliga konflikter i texten….Mellan poesin, stillsam och ibland melankolisk inåtvändhet, men lika ofta med ett energiskt sökande efter livets och konstens – och kaffets! – hemliga länkar. Själv njuter jag ohämmat av hennes rika tankeflykt från favorithaket i Greenwich Village där hon känner sig hemma i varje detalj. Jag följer som en ande, sätter mig vid samma nötta bord i samma nötta kappa, dricker samma svarta kaffe. Filosofera är ett svagt verb för att beskriva det Patti Smith gör medan livet pågår som om ingen sorg finns. Samtidigt som livsglädjen lyser fram mellan orden skymtar en stark vilja att förstå döden genom att framkalla bilder av  Fred Sonic Smith, mannen hon sörjer och följer i spåren. Hon tröstar sig själv, tröstar läsaren och kastar nytt ljus över livets mysterier där mörkret naturligt ingår. Dystert i månaden december med alla blinkande ljus på fasader och i fönster? Inte ett ögonblick. Poetisk prosa är alltid rätt.

 

 

 

 

Sommartankar

26 Jul

Lavendelblommorna vajar i vinden. En humla klänger sig fast och försöker få ut det allra sista söta. Söndagseftermiddagen vilar sig i gräset. Molnen står stinna och väntar på tillfälle att få släppa ner vad de samlat under natten. Snart, mycket snart kommer regnet att smattra på taket. Det är just såna här stunder jag flitigt borde utnyttja till skrivande. Manushögarna ligger tysta och väntar på att jag ska bry mig. Vad ska jag annars göra medan jag väntar på höstens resa till Klagenfurt, Trieste eller kanske till Ravennas mosaiker, Men än är det långt kvar till oktober och gulnade löv.

Nu hörs åskan mullra på avstånd. Inga blixtar, inte än. Manusbunten ser på mig med anklagande blick. Gör något! Vänta inte på inspiration!

MIDORI, dagbok i körsbärsblom tigger om uppmärksamhetFörord: “16 dagar i den uppåtgående solens rike ska jag njuta doft och smak från körsbärsblomman som ut i varje pistill symboliserar skönhet, balans, magi och inte minst en bitterljuv förgänglighetstanke. Från och med nu upphör all germansk planering. Sinnena ska få spelrum, de ska sätta sina egna regler styrda av månvarv och av det rosa på körsbärsträdets havande grenar.”…

Jag fortsätter skriva, det flyter… Bestämmer mig  för att publicera. Kanske redan i år. Ett löfte som inte får brytas. Sommartankar förvandlas till beslut. Jag                                              tackar regnet. IMG_0314